Jarmo
Att beskriva de jag känner för dig är väldigt svårt. Jag vet att jag kan bli lite tjurig på dig ibland, men jag menar ju egentligen inget illa. Det är jäkligt lätt att snacka om saker, men när de väl kommer till kritan så är det rätt tufft. Att sälja dig var kanske inte så jättesvårt att bestämma, men nu när det närmar sig så funderar jag på varför. Svar har jag också, du är för liten för mig och jag vill gå vidare, göra något nytt.
Du är en sån där liten ljuspunkt i mitt liv.
Jag tänker väl inte direkt mycket på dig på dagarna, men varje gång jag ser dig så blir jag så himla glad. Man får en skön känsla i kroppen, en känsla av att du bara är min. Va fan, du är ju bara en häst! Men för mig är det inte så bara.
Du får mig att tänka bort en stund, glömma de som känns tufft och jobbigt.
Jag är så ruskigt rädd att förlora de.
Kan man hitta den känslan på andra sätt? Jag tror de. Men jag måste bara komma på hur.
Du har gett mig så otroligt mycket glädje så att det inte är sant. Jag har kört ponnytrav sedan jag var 9 år och innan den här säsongens början så hade jag aldrig skärt mållinjen först.
Jag tvivlade faktiskt på dig som 3-åring. Jag hade haft 3 halvtaskiga hästar, och jag ville inte ha en till.
Sen första starten på Valla sänkte du med 8 sekunder och vann med halva upploppet.
Det var en väldigt stor lycka. Det kändes så himla bra att själv ha tränat upp dig och kört in dig från grunden, och att du utvecklats nå ruggigt bara över vintern.
Sämre har det inte blivit heller. Du har inte gått saktare än 03, förutom när du inte behövt springa fortare eller hoppat bort dig. Det är ju för fan helt fantastiskt! Jag har knappt tänkt på de tidigare.
Jag har fått med dig i både Sprintermästaren och Derbyt. Det är riktigt stort.
Och som Ernst Romeo-snubben sa på Jägers, det är en vinst att bara ha med hästen. Att han dessutom presterar under 2 minuter gör inte saken sämre.
Men nu känns det som om vi har haft vår tid tillsammans. Jag har uppnått alla min mål med dig och de gör mig stolt.
Du får de bra hos de nya ägarna, jag litar på att du är lika snäll och personlig som du varit hos mig.
Du har lärt mig mycket och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jävlar, nu är jag nära gråten.
De var skönt att skriva av sig. Jag vet, det är bara en häst. Men så är de.
Du är en sån där liten ljuspunkt i mitt liv.
Jag tänker väl inte direkt mycket på dig på dagarna, men varje gång jag ser dig så blir jag så himla glad. Man får en skön känsla i kroppen, en känsla av att du bara är min. Va fan, du är ju bara en häst! Men för mig är det inte så bara.
Du får mig att tänka bort en stund, glömma de som känns tufft och jobbigt.
Jag är så ruskigt rädd att förlora de.
Kan man hitta den känslan på andra sätt? Jag tror de. Men jag måste bara komma på hur.
Du har gett mig så otroligt mycket glädje så att det inte är sant. Jag har kört ponnytrav sedan jag var 9 år och innan den här säsongens början så hade jag aldrig skärt mållinjen först.
Jag tvivlade faktiskt på dig som 3-åring. Jag hade haft 3 halvtaskiga hästar, och jag ville inte ha en till.
Sen första starten på Valla sänkte du med 8 sekunder och vann med halva upploppet.
Det var en väldigt stor lycka. Det kändes så himla bra att själv ha tränat upp dig och kört in dig från grunden, och att du utvecklats nå ruggigt bara över vintern.
Sämre har det inte blivit heller. Du har inte gått saktare än 03, förutom när du inte behövt springa fortare eller hoppat bort dig. Det är ju för fan helt fantastiskt! Jag har knappt tänkt på de tidigare.
Jag har fått med dig i både Sprintermästaren och Derbyt. Det är riktigt stort.
Och som Ernst Romeo-snubben sa på Jägers, det är en vinst att bara ha med hästen. Att han dessutom presterar under 2 minuter gör inte saken sämre.
Men nu känns det som om vi har haft vår tid tillsammans. Jag har uppnått alla min mål med dig och de gör mig stolt.
Du får de bra hos de nya ägarna, jag litar på att du är lika snäll och personlig som du varit hos mig.
Du har lärt mig mycket och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jävlar, nu är jag nära gråten.
De var skönt att skriva av sig. Jag vet, det är bara en häst. Men så är de.
Kommentarer
Postat av: Amanda aka Amzie
åh herregud, här sitter jag o gråter^^ :') jag vet hur det känns :)
Trackback
