jag längtar tills det är över..

Ibland så undrar man bara vart man står. Vad är det jag gör för fel? Jag antar att jag är vanlig. Tråkig. Eller något annat simpelt ord. Jag är inte så vanlig som ni kanske tror. Jag är inget jävla andrahansval som ska skjutsar runt er i min bil för att jag råkar ha körkort och en tankad bil. Jag är ingen jävel som ska sitta där och ge er svaren på lektionerna, eftersom det verkar vara det enda ni någonsin kommer kunna fråga mig.
Jag orkar inte ha ytliga förhållanden till massa personer. Så är det. Varför ska jag alltid lägga manken till? Jag orkar inte vara den där jäveln som bara sitter där och lyssnar.
För det är så inåt helvete tråkigt.
Och det är fan inte mitt fel.

XOXO, Emma.

school

Jag hatar det här. Jag gör verkligen det. Jag vill bara fly härifrån.

XOXO, Emma.

shit man

I want you to notice
when I'm not around.
You're so very special
I wish I was special.

XOXO, Emma.

evil angel

I'm a believer.
Nothing could be worse.
All these imaginary friends.
Hiding betrayal.
Driving the nail.
Hoping to find a savior.

Jag hade glömt hur bra Breaking Benjamins texter är. Något mer äkta får man leta efter.

XOXO, Emma.


Älskade Jackpot

Jag har den där hemska känslan inom mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur länge orkar man hålla sig instängd? Hur länge tar det innan allting bara släpper? Innan allting bara kommer ut.
Jag har klarat mig i sex år. Det är som om att jag känner mig duktig för att jag håller känslorna för mig själv. Jag vet inte om det är rätt eller fel.
Det har alltid känts så rätt. Nu vet jag inte.

Jag skulle bara vilja skita i allt. Bara vara i stallet med alla jag älskar. Där mår jag alltid som allra bäst. Jag får så mycket tillbaka. Jag behöver den där bekräftelsen av hästarna. Det låter ju helt sjukt egentligen. Men de som inte har häst förstår inte. Man glömmer alla sina bekymmer och krämpor.

Men vad gör man när man börjar bli ledsen på den plats man alltid är som lyckligast på? Det känns verkligen som om jag sviker dig. Du. Den fantastiska varelsen som gett mig liv i snart tre år. Du förstår mig och jag förstår dig. Ändå hinner jag inte med dig som jag skulle vilja. Men snart gubben min. Snart är skiten över. Helveteshuset jag måste vistas i varje dag. Vi måste hålla ut båda två. Tillsammans klarar vi oss igenom allt. Utan dig vet jag inte vart jag skulle ta vägen.


Jag älskar dig.



XOXO, Emma.

shit då

Tjejen är 18 år. Det är typ ganska gammalt. Har liksom haft snubbar förut. Vet ändå inte hur man gör. De andra två gångerna var det alldeles för enkelt. Vet inte hur man tar kontakt. Vet inte om man blir för på, eller tvärtom. Vågar inte lita på sin instikt. För er som inte fattat de så skriver jag om mig själv.
Den fega jävlen även kallad.

XOXO, Emma.


vi har skapat ett liv

Förut verkade det så himla enkel. Du var inte speciellt snygg. Du var inte speciellt bra. Du var inte speciellt trevlig att ha och göra med. Men nu.
Har har blivit så vacker. Lagt på dig några kilon. Lugnat ner dig i träningen. Visat dubbel så mycket i jobben.
Jag förstår inte längre. Förstår ni att jag säljer en av mina bästa vänner? Det känns så otroligt hemskt. Jag har sålt flera hästar förut och klarat det.
Men du är så otroligt jävla speciell.
De flesta vet väl redan vilken bakgrund jag och där här hästen har skapat tillsammans, sedan hon vara va någon månad gammal. Vi skapade ett liv tillsammans, lämnade varandra några år, och hittade varandra igen. Och nu ska hon lämna mig. Och det är mitt fel. Fast jag kan inte skylla på mig. Hur ska jag klara av två hästar i vinter? Hur ska jag ha råd när jag går ut skolan?

Jag vet inte om jag gör rätt. Jag orkar inte tänka på det här just nu. Allting bara snurrar i mitt huvud. Inte kan jag fråga någon om råd heller. Det är bara jag som kan avgöra. Och det har jag gjort.
Helevet va jobbigt.




XOXO, Emma.


älskade hjärtat..

Herregud. Vad har jag gjort? Sålde precis lilla Lostis till Finland och hon åker redan på tisdag. Det kändes bäst så. Hur ska jag annars hinna med allt? Lilla vännen.

XOXO, Emma.


it's killing me

Stall - skola - stall/rida - övningsköra - handla - läxor. Jag dör. Min mage med. Stress på den här nivån är inte direkt min grej. Man kan inte orka att vara hundraprocentig på allt. Därför hoppar jag det där med läxor. Lite grann i alla fall.
Blogga känns inte direkt heller som prio ett just nu.

XOXO, Emma.

....

Det är gått mer än sex år och fortfarande kan jag knappt tänka på dig utan att få tårar i ögonen. Ibland är jag så himla rädd. Visa dagar så tänker jag inte på dig över huvud taget. Varför är det så? Är det meningen att jag ska tänka på dig varenda dag tills jag dör? Jag är inte säker på om jag vill det eller inte. Det gör mig rädd.

Det känns som om att jag sviker dig om jag inte gör det. Men jag orkar inte vara ledsen. Jag är en sådan där människa som hoppar över de jobbiga tankarna. Jag är helt enkelt expert på de. Ibland så tänker jag på det som är jobbigt, och då kommer allt på en gång. Ibland går det inte att hålla emot det som hela tiden pressar på fasaden som jag byggt upp.

Det är som om att jag inte vill visa mig svag. Jag är ingen svag person, tvärtom. Men jag är mänslig precis som alla andra. Jag vet inte om min så kallad fasad är positivt eller negatvit. Men jag vet att det i alla fall inte är fejk. Jag försöker bara visa den glada sidan av mig själv, sedan hur glad jag är det får ni andra avgöra.

Men det finns en del saker som jag är helt säker på. Det finns så mycket jag är stolt över som jag vill visa dig. Jag hoppas helt enkelt att du någonstans där ute ser mig. Men man kan ju undra vad det hjälper att hoppas?
Jag känner mog bara så feg. Jag vågar inte prata med nån, och jag vet inte varför. Det är som om jag bestämt mig för att inte gör det bara.

Jag vet inte vad jag vill med den här texten. Kanske kan jag sova i natt om jag får skriva av mig. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, jag hatar det. Kanske vill jag att folk ska veta vad jag döljer. Jag orkar inte visa det på något annat sätt än så här. Kanske tycker ni det är hemskt eller skrämande. Jag tycker det är. Jag vet inte.

Jag fick styrkan du aldrig fann. Jag är dessutom expert på att använda den. Men ibland är jag precis som du. Svag.

Även fast du inte finns i mina tankar varje dag så älskar jag dig. Hur ska jag kunna visa det för dig när du inte finns? det handlar återigen om att hoppas. Jag hoppas att du känner. Jag vet att du känner.
Jag älskar dig, och jag kommer alltid vara din dotter. Det är jag stolt över.


XOXO, Emma.

vekis

Varför måste jag vara så in åt helvete feg? Hur svårt kan det vara egentligen?



XOXO, Emma.

suck..

Packar till Falun imorgon. Vill inte åka. Jag är den enda som ska bo kvar där. Kanske är jag den enda på hela kursen. Vem vet.

Orkar inte skriva, men allting känns bara fel. Allt.

XOXO, Emma.

Pearl

Nu känner jag att jag vill gör det där. Skriva ett inlägg om Pärlan, eller Pearl som hon så fint heter.

Jag kommer ihåg när hon kom till Ålsta som 2-åring. Hon, Luffsan och Angel. Jag och Marcus började snart tömköra de alla tre, alla var snälla förutom denna dam. Hon var helt totalt tokig, så fort man kom utanför stallet så ställde hon sig rätt upp i luften och la sig ner. Efter lite trasig utrustning och bitna tungor så bestämdes det att hon skulle på inkörning hos en tjej som håller på med horsemanship.

När vi åkte dit för att hämta henne var hon som en annan häst. Marcus började träna hästen hemma. Visst var hon ingen skönhet att köra, hon la huvudet mellan benen och skenade rakt fram, ner i diken och in i träd. Men till slut började han väl få lite ordning på henne. Man märket direkt att hon var något utöver det vanliga och som 3åring kvalade hon på 2.10 - vilket är den snabbaste kvaltiden någonsin för en 3-åring.

Även på banan var hon knäpp, och det har hon alltid varit. Så ruskigt speciell. Fram tills jag började köra henne som 5-åring så visste hon inte var skritt var och hon kunde in princip hålla samma fart hur länge som helst. Hon har också en ruskig förmåga att ta ut sig. Det är inte många ponnysar som blåser när man kommer in efter ett snabbjobb.

Den som sätt hästen tävla förstår nog hur speciell hon är. En väldigt nervös tjej som går med sulkett, slaggjord och dubbla huvor. Ändå är hon så otroligt snäll att hålla på med. Springa kan hon definitvit, sen vilken gångart det blir är en annan sak. Att ha hästar runtomkring sig bakom sig är nästan omöjligt, och tänk då vilka möjligheter vi haft genom att kunna träna med andra ponnysar samtidigt.
Men när hon väl får suga tag i en häst framför henne, då jävlar. Eller i ledningen. Huwa!

Det är så otroligt svårt att beskriva den här ponnyn med ord så att alla förstår. Skulle hon vara ett varmblod skulle hon vara hur jävla bra som helst. Nu är hon hos sin nya ägare Annika Lundberg i Skåne, en mycket duktigt hästtjej som har fyra stycken Snäckan - Tysonbebisar, så hon vet väl vad hon ger sig in på.

Tack för glädjen du gav mig Pärlis. Du var en riktigt pärla som jag verkligen lyckades med. Jag lärde dig så mycket, och du lärde mig dessto mer. Tillsammans vann vi lopp, slog rekord och var helt jävla överlägsna i kvalet till 5-årsbaggen. Tack för det du gav mig. Riktigt kärlek som det brukar kallas.

 




Påväg mot seger på Eskilstuna.



Det får räcka så. Jag skulle kunna lägga upp 20 bilder till. Men då börjar jag bara grina. Tack Pärlan.

XOXO, Emma.


losting

Varför ska det vara så himla lätt att prata, men sedan när man väl kommer till skott så blir allting så himla svårt helt plötsligt? Lostis har ju stått ute med åringarna i 3 veckor och då har man liksom inte tänkt så mycket på henne, speciellt inte sedan Bobbsan kom till mig.

Igår tog jag in henne i stallet, körde henne på bandet och grejade med henne. Då slog det mig hur mycekt jag saknat henne. Hon är så otroligt speciell så att man kan bli galen på henne, men det är ju det som gör henne så unik och fantastisk. Hur ska jag kunna skicka iväg henne?

Det känns som om att jag sviker henne när jag håller på med Bobby, även fast jag nästan jämt har haft flera hästar att ta hand om. Men de har liksom inte varit på väg att åka ifrån mig.. Allra helst skulle jag vilja ha kvar henne. Hon skulle liksom bara kunna vara där. Stå där och se söt ut och gnägga sådär gällt åt mig som hon alltid gör.
Det märks att hon verkligen gillar mig. Jag gillar henne också.



XOXO, Emma.

i just hate my life right now..

Är hemma. Idag igen. Jag klarar inte det här snart. Det är så jävla tråkigt. Och idag regnar de också. Suck.
Nu ska jag lägga in alla Erik Hassle-låtar på min iPod och titta på Slumdog Millionare som jag köpte igår. Sen ska jag åka och leka med Bobbsan!

XOXO, Emma.

what to do?

Att bli hästskötare är väl inte direkt ett yrke jag hittills satsat på i mitt liv. Det är inte direkt glamouröst att gå upp runt halv 5 varje morgon sex dagar i veckan och jobba tre timmar övertid utan betalt på det. 
Men nu har jag i alla fall prövat på det, och jag gillar det verkligen. 

Det känns så jäkla hemskt att lämna hästarna där ute. Det är ju faktiskt mina hästar, inte någon annans. Inte ännu i alla fall. Frågan är ju egentligen bara hur länge man orkar. Dagarna blir rätt lika. Man är "fast" med samma människor dag ut och dag in. Jag tror inte att jag står ut med det allt för länge.

Och hur lång utbildning behöver man egentligen för att bli hästskötare? Ingen alls.. Har jag kämpat med min skolgång i onödan? Jag önskar att man kunde dela på sig och vara lite över allt. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra på en gång att jag inte väljer något utav det. 
Väljer jag det ena, vill jag göra det andra.

XOXO, Emma.

det är inte alltid lätt

Nu när jag sitter hemma och för en gångs skull inte håller på att somna så börjar jag fundera. Sånt hinner man faktiskt inte med på dagarna då man sitter still ungefär 10 minuter om dagen.

Är det fel att vilja tillhöra något stort och bra? Ibland känns det som om jag saknar det. Jag har ingen stor vännerkrets som jag verkligen känner mig delaktig av och kan lita på. Mina hästar går egentligen aldrig bra. Jag kämpar i skolan, men vet inte vad jag kämpar för. Ibland känner jag bara att det är lite samma med mitt liv.

Jag kämpar och håller humöret uppe, för vad? För vem eller vilka? Jag undrar bara vad målet egentligen är med livet. Vad det är man vill med det hela liksom. Vad är det som får mig att fortsätta kämpa med det man gör på dagarna. För just nu känns det inte som om att jag kommer någonstans. Jag kämpar, med rör mig inte framåt.

Jag vet visst vem jag kämpar för. För dom jag älskar. För mig själv.
Ibland önskar jag bara att man fick någon sorts respons för att fortsätta orka.
Min reservtank måste rymma hur mycket som helst.

XOXO, Emma.

du är min

Tänk om du kunde tala om för mig som var fel. Sedan påkörningen av den där jävla idioten i derbykvalet så har allting bara blivit fel. Du är en sådan underbar individ, så otroligt genomsnäll och oförarlig. Men så fort vagnen eller sadeln åker fram så snurra det bara för dig. Jag tycker så synd om dig.

Vi har haft så roligt tillsammans, allt från derbykval i Jägersro till BC på Solänget. Du har lärt mig så mycket.
Du är den där fantastiska varelsen som hjälpt mig genom livet. Du har alltid funnits där. Jag har en gång lämnat dig, och ändå var du kvar när jag kom tillbaka. Så har ingen gjort för mig förut. Jag kommer inte klara av att lämna dig en gång till, för alltid. Det går inte. Jag erkänner att jag älskar dig mer än min egna häst, så enkelt är det bara.


Men när du utsätter andra för fara så får det vara nog. Tyvärr. Du är det mest fantastiska som funnits i mitt liv, även fastän du bara är en häst. Jag älskar dig verkligen.



XOXO, Emma.


-

Ibland så undrar jag verkligen hur folk använder sin hjärna, eller om dom gör det överhuvudtaget. Jag är ingen robot, inget man leker med. Jag är ingen brud som finns till hands när det passar alla andra. Ska det vara så svårt att förstå?
Men vet ni vad? Jag tänker inte bry mig ett piss.
Jag är något av det starkaste som finns. Och det är jag stolt över.




XOXO, Emma.


-

Är det okej att ge upp totalt? För det gör jag nu. IG matte B, here I come.

XOXO, Emma.

Tidigare inlägg
RSS 2.0