ewahlberg

Varför ska det vara så himla lätt att prata, men sedan när man väl kommer till skott så blir allting så himla svårt helt plötsligt? Lostis har ju stått ute med åringarna i 3 veckor och då har man liksom inte tänkt så mycket på henne, speciellt inte sedan Bobbsan kom till mig.

Igår tog jag in henne i stallet, körde henne på bandet och grejade med henne. Då slog det mig hur mycekt jag saknat henne. Hon är så otroligt speciell så att man kan bli galen på henne, men det är ju det som gör henne så unik och fantastisk. Hur ska jag kunna skicka iväg henne?

Det känns som om att jag sviker henne när jag håller på med Bobby, även fast jag nästan jämt har haft flera hästar att ta hand om. Men de har liksom inte varit på väg att åka ifrån mig.. Allra helst skulle jag vilja ha kvar henne. Hon skulle liksom bara kunna vara där. Stå där och se söt ut och gnägga sådär gällt åt mig som hon alltid gör.
Det märks att hon verkligen gillar mig. Jag gillar henne också.



XOXO, Emma.