det är inte alltid lätt

Nu när jag sitter hemma och för en gångs skull inte håller på att somna så börjar jag fundera. Sånt hinner man faktiskt inte med på dagarna då man sitter still ungefär 10 minuter om dagen.

Är det fel att vilja tillhöra något stort och bra? Ibland känns det som om jag saknar det. Jag har ingen stor vännerkrets som jag verkligen känner mig delaktig av och kan lita på. Mina hästar går egentligen aldrig bra. Jag kämpar i skolan, men vet inte vad jag kämpar för. Ibland känner jag bara att det är lite samma med mitt liv.

Jag kämpar och håller humöret uppe, för vad? För vem eller vilka? Jag undrar bara vad målet egentligen är med livet. Vad det är man vill med det hela liksom. Vad är det som får mig att fortsätta kämpa med det man gör på dagarna. För just nu känns det inte som om att jag kommer någonstans. Jag kämpar, med rör mig inte framåt.

Jag vet visst vem jag kämpar för. För dom jag älskar. För mig själv.
Ibland önskar jag bara att man fick någon sorts respons för att fortsätta orka.
Min reservtank måste rymma hur mycket som helst.

XOXO, Emma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0