Pearl

Nu känner jag att jag vill gör det där. Skriva ett inlägg om Pärlan, eller Pearl som hon så fint heter.

Jag kommer ihåg när hon kom till Ålsta som 2-åring. Hon, Luffsan och Angel. Jag och Marcus började snart tömköra de alla tre, alla var snälla förutom denna dam. Hon var helt totalt tokig, så fort man kom utanför stallet så ställde hon sig rätt upp i luften och la sig ner. Efter lite trasig utrustning och bitna tungor så bestämdes det att hon skulle på inkörning hos en tjej som håller på med horsemanship.

När vi åkte dit för att hämta henne var hon som en annan häst. Marcus började träna hästen hemma. Visst var hon ingen skönhet att köra, hon la huvudet mellan benen och skenade rakt fram, ner i diken och in i träd. Men till slut började han väl få lite ordning på henne. Man märket direkt att hon var något utöver det vanliga och som 3åring kvalade hon på 2.10 - vilket är den snabbaste kvaltiden någonsin för en 3-åring.

Även på banan var hon knäpp, och det har hon alltid varit. Så ruskigt speciell. Fram tills jag började köra henne som 5-åring så visste hon inte var skritt var och hon kunde in princip hålla samma fart hur länge som helst. Hon har också en ruskig förmåga att ta ut sig. Det är inte många ponnysar som blåser när man kommer in efter ett snabbjobb.

Den som sätt hästen tävla förstår nog hur speciell hon är. En väldigt nervös tjej som går med sulkett, slaggjord och dubbla huvor. Ändå är hon så otroligt snäll att hålla på med. Springa kan hon definitvit, sen vilken gångart det blir är en annan sak. Att ha hästar runtomkring sig bakom sig är nästan omöjligt, och tänk då vilka möjligheter vi haft genom att kunna träna med andra ponnysar samtidigt.
Men när hon väl får suga tag i en häst framför henne, då jävlar. Eller i ledningen. Huwa!

Det är så otroligt svårt att beskriva den här ponnyn med ord så att alla förstår. Skulle hon vara ett varmblod skulle hon vara hur jävla bra som helst. Nu är hon hos sin nya ägare Annika Lundberg i Skåne, en mycket duktigt hästtjej som har fyra stycken Snäckan - Tysonbebisar, så hon vet väl vad hon ger sig in på.

Tack för glädjen du gav mig Pärlis. Du var en riktigt pärla som jag verkligen lyckades med. Jag lärde dig så mycket, och du lärde mig dessto mer. Tillsammans vann vi lopp, slog rekord och var helt jävla överlägsna i kvalet till 5-årsbaggen. Tack för det du gav mig. Riktigt kärlek som det brukar kallas.

 




Påväg mot seger på Eskilstuna.



Det får räcka så. Jag skulle kunna lägga upp 20 bilder till. Men då börjar jag bara grina. Tack Pärlan.

XOXO, Emma.


Kommentarer
Postat av: Julia

Fint skrivet! Tror alla tycker att du gjort ett beundransvärt jobb, enorm skillnad på henne i år mot hur hon verkade vara förr.

2009-09-15 @ 19:00:43
URL: http://juules.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0