ewahlberg

Jobbade halvdag ute hos TZ, körde tre och red på Steppan, jag och Carro var klara vid halv ett-tiden någon gång. Madde hämtade mig och vi drog in på Granngården för att köpa lite saltstenar och sånt. Ni vet förut när jag berättade om Jackpots mun och att jag skulle rida med grimma? Det vågade jag faktiskt inte riktigt och jag funderade länge på att införskaffa mig en hackamore, men det händer ju inte allt för ofta att man besöker en ridaffär.

Så skrev Amandah (gick inte att länka, amzie.blogg.se) att jag kunde testa en hackamore och då funderade jag ännu mer på det. Nåväl, idag när jag gick och strosade på hästavdelningen så hängde det ett sånt där bett eller vad det nu är, mitt framför ögonen på mig så vi köpte det.

Jag som knappt vet vilket håll det ska sitta åt drog på det bäst jag kunde och red ut. Och herregud säger jag bara. Han JOGGADE på LÖSA tyglar i precis vilket tempo jag ville. Det var så att jag ville börja grina, helt seriöst. Han lyssnade på varenda signal, precis ALLT. Jag galopperade till och med, han brallade som en dåre haha!

Red kanske bara i en kvart, det fick räcka första gången. Fy i helvete säger jag bara. Tänk om vi sålt honom, gett bort honom, eller ännu värre, avlivat honom. Här har ni ett prakexempel på att man ska ge hästarna en andra chans. Eller fem. Säger jag som ska sälja Lostis, hihi. Usch på mig.

Men fy fan vad jag älskar den här hästen.

XOXO, Emma.