Det är svårt att förklara med rösten
Minnen är nog det mest fantastiska en människa kan äga. Minnen försvinner aldrig. Dom finns alltid där som en någon form utav tröst. För mig är minnen ofta en längtan. En längtan efter något jag inte kan få. Någon som jag en gång hade greppet om men förlorade utan förklaring.
Ibland är dom där minnena så ruskigt starka och jobbiga så man knappt vet vart man ska ta vägen. Vetskapen om att jag heller aldrig kommer få en riktigt förklaring tär alltid i mitt inre och det är något jag får leva med varje dag tills jag slutar mina dagar på denna jord.
Det enda jag kan göra är att hoppas. Hoppas att jag någon gång får tillbaka dig. Att allting blir som det en gång var. Det var helt jävla fantastiskt. Jag hade allt jag någonsin drömt om och så lycklig har jag aldrig varit i hela mitt liv. Hoppas är allt jag gör även fast jag innerst inne vet att det aldrig kommer att gå. Någonstans i bakhuvudet så vet jag ju de, men att gömma undan hemska tankar är jag en hejar på.
Det du och jag hade var de bäst som vi någonsin kommer att få. De värsta är att du inte förstod de. Jag finns här för alltid, de vet du.
XOXO, en känslosam Emma.
Kommentarer
Postat av: sara
tycker det är bra att någon vågar blogga om sina känslor! puss <3
Trackback
