ewahlberg

Ibland så måste man faktiskt få vara en gnutta seriös och rent av allvarlig på sin blogg. Det tänkte jag försöka med nu.
Har ni någon gång känt att ni kommit till ett vägskäl i livet? Eller jag kanske inte ska påstå att jag gjort det, men ibland känns allting bara så meningslöst.
Vad vill jag egentligen med mitt liv? Framtid är ett tufft ord för mig, när man är beroende av att planera så är det jobbigt att inte veta vad man vill bli.

Det finns så mycket jag skulle kunna tänka mig att göra. Men jag måste få erkänna en sak. Jag är feg. Ruskigt feg. Jag ser allt det som verkar svårt eller läskigt först.
Journalist?
Hästskötare?
Lärare i något kul mediaämne?
Art Director?
Om jag nu skulle kunna tänka mig allt då? Jag är rädd. Ändå så vet jag innerst inne att jag kan. Jag skulle kunna välja vilket jag ville och klara av det. Tror jag i alla fall?

På den fronten är jag faktiskt stolt över mig själv. Vill jag något så klarar jag av det. Jag har en förmåga att pröva först och fråga sen. Det lär man sig mycket av. Ändå så finns rädslan där. Rädslan för att bli vuxen.
Och jag vill inte känna den känslan. Ibland så känns det bara som om alla vet vad dom vill förutom jag.
Jag vill inte slösa bort något av mitt liv på onödiga saker. Ibland skulle jag bara vilja att någon kom fram till mig och talade om vad jag skulle göra. En kartläsare i livet.

XOXO, Emma.