lilla losting
Det kan låta jävligt desperat, men jag känner mig faktiskt inte det. Ändå känns det ibland så jävla tomt. Det känns som om att jag bara behöver någon ibland. Det känns som om att alla har den där "någon" förutom jag. Är det desperat att kolla upp vad snubben har för nummer?
Aja. Nu sitter jag och väntar på min fantastiska webdesignlektion och funderar. Lostis gick ju som sagt fort inne på Valla igår.
Jag tänkte bara köra lugnt med henne första gången så hon fick känns sig för lite grann. Jag åkte ut, joggade 4 bakvarv och vände sedan vid 2140. Det började med att hon inte skulle vända och när jag väl fick runt henne så fick jag slå igång en häst som precis pullat i bakvarven..
Jag körde första varvet på 27 och då hade jag ungefär ingenting kvar i linorna. Jag fortsatte i alla fall och sista 600 ökade jag ytterst lite. Jag fick sitta och driva på henne på upploppet och så hoppade hon 100 innan mål. Faboulus horse. Not.
Hästen ska inte få springa på en travbana igen. Någonsin i sitt liv. Det bestämde jag igår. För hon kan verkligen inte. Hon har inga lungor och ingen gång för fem öre. Hoppas att den lilla bit skalle hon har kan ges till framtida fölungar. Fast jag vet inte om jag ska betäcka heller. Det skulle verkligen vara superkul, men samtidigt så vet jag inte. Vi får se. Hon får gå på utedriften i vinter så bestämmer jag mig sen.
XOXO, Emma.
Aja. Nu sitter jag och väntar på min fantastiska webdesignlektion och funderar. Lostis gick ju som sagt fort inne på Valla igår.
Jag tänkte bara köra lugnt med henne första gången så hon fick känns sig för lite grann. Jag åkte ut, joggade 4 bakvarv och vände sedan vid 2140. Det började med att hon inte skulle vända och när jag väl fick runt henne så fick jag slå igång en häst som precis pullat i bakvarven..
Jag körde första varvet på 27 och då hade jag ungefär ingenting kvar i linorna. Jag fortsatte i alla fall och sista 600 ökade jag ytterst lite. Jag fick sitta och driva på henne på upploppet och så hoppade hon 100 innan mål. Faboulus horse. Not.
Hästen ska inte få springa på en travbana igen. Någonsin i sitt liv. Det bestämde jag igår. För hon kan verkligen inte. Hon har inga lungor och ingen gång för fem öre. Hoppas att den lilla bit skalle hon har kan ges till framtida fölungar. Fast jag vet inte om jag ska betäcka heller. Det skulle verkligen vara superkul, men samtidigt så vet jag inte. Vi får se. Hon får gå på utedriften i vinter så bestämmer jag mig sen.
XOXO, Emma.
Kommentarer
Trackback
