ewahlberg

Jag vill inte tillbaka. Tillbaka till det där helveteshuset som bara tar upp dyrbar tid. Jag vet att det inte är så långt kvar, men tanken att veta det gör hela situationen ännu jobbigare. Man längtar bara ännu mer tills det är över. Jag vill kunna göra vad jag vill med mitt liv, vad det nu än är.

Jag funderade verkligen över mitt liv igår. Inte på ett negativt sätt alltså, för en gång skull. Nej men skämt och sido, jag funderade verkligen över vad jag ville. Jag kom inte fram till något, men jag kom på något som betyder mycket mer. Jag vill lyckas. Vad jag än väljer som yrke så vill jag vara jävligt bra på det.

Jag vill inte vara någon i mängden. Det räcker inte för mig. Jag vill stå ut, bli ihågkommen. Nu tänker ni säkert att jag vill bli känd. Abolsut inte. Fast det beror ju på vad man menar med känd. Det enda jag vill är att folk som minnas mig för de bra saker jag gjort. Jag vill vara stolt över det jag gör.

Sen är ju frågan vad man vill göra. Och jag har ingen jävla aning.

XOXO, Emma.