älskade vänner
Har inte blivit mycket till bloggande i helgen. Har helt enkelt varken haft tid eller lust. Har kört mycket bil, handalt en gigantisk spegel och en ny tv till mitt rum. Igår red jag och Natahlie först jobbet på mina hästar. Red 40 båda heaten, gick så bra det kan gå. Lostis var helt okej lugn och Natahlie orkade hålla henne bredvid mig hela vägen. Min man travade på fint, hoppade i andra heatet, men han blev trött. Det var jag med. Mitt fel alltså.
Pulsisen då? Bobby: 73. Lostis: 80. Det är typ helt fantastiskt. Lostis hade aldrig under 85 förut, då hon gott jobb i månader och nu blev det så här. Ändå pullar hon en hel del då. Jag är så jävla nöjd med båda två. Mina muppar alltså.
Red Jackpot idag efter jag shoppat tv. Det blåste storm, och jag ville allt annat än att sätta mig på honom just idag. Ni som läst bloggen ett tag vet ju hur han beter sig, och nu har han dessutom inte tränats framför vagn eller under sadel på jättelänge, förutom när jag red innan min lilla Falun-tripp.
Han var helt totalt jävla makalös. Okej, det kanske låter helt sjukt, men när jag satt där på honom i skogen och joggade på lätta tyglar och han stannade på minsta kommando från mig så började jag gråta. Jag var tvungen att sakta av och gråta lite. Helt galet alltså. Jag tog honom inte i munnen en enda gång.
När jag började närma mig stallet igen så kunde jag inte låta bli att pröva rida lite på banan. Förut kunde jag inte ens rida 2 meter där utan att han drog med mig i full galopp och att jag inte fick stopp på honom på 2000 meter. Nu bestämde jag tempo hela tiden. Jag travade, galopperade och skrittade. Ni som inte ser honom i action förstår inte vilken bragd det här är. Jag är så otroligt jävla lycklig. Men man vågar aldrig hoppas för mycket med den här hästen. Det har jag gjort så många gånger förutom, och det har ju slutade ju åt helvete.
Men jag hoppas och trot ändå.
Fan vad jag älskar den här hästen.
XOXO, Emma.
Pulsisen då? Bobby: 73. Lostis: 80. Det är typ helt fantastiskt. Lostis hade aldrig under 85 förut, då hon gott jobb i månader och nu blev det så här. Ändå pullar hon en hel del då. Jag är så jävla nöjd med båda två. Mina muppar alltså.
Red Jackpot idag efter jag shoppat tv. Det blåste storm, och jag ville allt annat än att sätta mig på honom just idag. Ni som läst bloggen ett tag vet ju hur han beter sig, och nu har han dessutom inte tränats framför vagn eller under sadel på jättelänge, förutom när jag red innan min lilla Falun-tripp.
Han var helt totalt jävla makalös. Okej, det kanske låter helt sjukt, men när jag satt där på honom i skogen och joggade på lätta tyglar och han stannade på minsta kommando från mig så började jag gråta. Jag var tvungen att sakta av och gråta lite. Helt galet alltså. Jag tog honom inte i munnen en enda gång.
När jag började närma mig stallet igen så kunde jag inte låta bli att pröva rida lite på banan. Förut kunde jag inte ens rida 2 meter där utan att han drog med mig i full galopp och att jag inte fick stopp på honom på 2000 meter. Nu bestämde jag tempo hela tiden. Jag travade, galopperade och skrittade. Ni som inte ser honom i action förstår inte vilken bragd det här är. Jag är så otroligt jävla lycklig. Men man vågar aldrig hoppas för mycket med den här hästen. Det har jag gjort så många gånger förutom, och det har ju slutade ju åt helvete.
Men jag hoppas och trot ändå.
Fan vad jag älskar den här hästen.
XOXO, Emma.
Kommentarer
Trackback
