ewahlberg

Vet ni vad? Jag saknar min häst. Jättemycket.

Han var grym. Grymmare än jag någonsin förstått. Inte förrens nu går det upp för mig. Han sänkte sitt rekord varje gång han inte va diskad eller vann enkelt. Hälften av våra starter skar vi mållinjen först. Vilken utveckling på häst!

Ska jag minnas något speciellt tillfälle på tävlingsbanan så var det nog när vi vann Björn Röcklingers lopp på hemmaplan den 14 juni. De regnade något kopiöst och banan blir som bekant stenhård på Valla när de regnar. Vi hade lopp 7 och det var faktiskt uppehåll när vi körde ut till defilering.
Hans nuvarande rekord var 2.12,1* och vi hade 80 meters tillägg på startfållan från grunddistansen 1640 meter.
Han hade utvecklat en ruggig startsnabbhet och vi gick iväg bra. På start stod treåringslöftet Tycho som gått 2.17, men kunde betydligt mer och det var väl egentligen den att slå.
Jarmo sprang som aldrig förr, jag minns hur fort det gick på bottre långsidan och att jag tänkte nu tar jag honom!

In på upploppet låg vi jämnsides på Tycho och då får vi en gunga. Hästjäklen kämpar ikapp och vinner med stor marginal. Fy i helvete va skön den segern va!
Jag vet inte varför jag minns det här loppet så mycket, men jag tror de var där på bottre långsidan som gör allting så häftigt, fy i helvete vad hästen gick. Bra kan man heller inte påstå att jag mådde den dagen och de kändes som om han verkligen tog i för min skull. Lilla Jarre.
Segertiden blev 2.04,0* och "vunnet med många längder" fanns med på resultatlistan. Fantastiskt. Då var jag lycklig. På riktigt.

Självklart så är Derbyt ett minne för livet då vi slutade först utan på 1.59,0, men de loppet var inte speciellt roligt att köra om jag ska vara ärlig. Visst, favoritbanan, mycket folk och fint väder, men med tanke på att de gick så ruskigt fort där framme så förväntade man sig ingenting förutom att spränga 2-minutergränsen - och de gjorde vi. Tillsammans.

Kan ni tänka er att jag själv kört in, tränat upp och utvecklat den här hästen? Jag tycker det är fantastiskt. Jag är nästan på vippen till stolt över mig själv. Han var så personlig och speciell. En herre med mycket eget humör som absolut inte gjorde mer än vad han behövde i träning. Men på tävlingsbanan blev han en annan häst.
Att sänka från 2.20,2 till 1.59,0 på ett år. Det är helt otroligt.

Jag saknar honom så mycket att jag inte vet vad jag ska göra. Jag trodde inte att jag behövde honom. Men de gör jag. Självklart kommer jag aldrig få tillbaka honom. Jag menar, vad ska jag med han till? Ponnytravlicensen är lagd på hyllan och skräpa i hagen är han alldeles för dyrbar för. Jag vet i alla fall att han fått de bra och det betyder så mycket.

 

Härliga onsdag! Lill-lördag på hög nivå. Nej, men onsdagar är en rätt skön dag, rätt sega lektioner men man behöver inte tänka allt för mycket.
Emma gjorde lite halvt succé på matten igår, jag var den enda som inte fråga om hjälpa på hela lektionen!! Man undrar vad som har hänt liksom.

Idag är det som sagt Valla. Pluggat lite startlistor och jag ska in! Jag måste. Har inte sett en häst på över en vecka! Det är katastrofalt. Nästan i alla fall. Sockorna (observera att det är Calvin Klein), långkallingarna och mössan är med! Dock inte på ännu. Då skulle jag svettas ihjäl.

Skrev inte för allt så länge sen att jag har börjat vara kanske lite väl ironisk i mitt skrivande. Jag har kommit på varför (jippie..). Först så smittar det av sig från konkurrenterna, plus att när jag inte har något viktigt eller känslosamt att skriva om så blir det lätt ironiskt. Jag tycker om de. Ofta jag bloggar om något viktigt egentligen.

Funderar på hur jag ska få fler besökare, som dessutom kommer tillbaka. Just nu har jag inte mer ungefär 20 läsare per dag. Det är fan dåligt. Jag skulle vilja ha en egen hemsida, men så intellegent är jag inte ännu. Tyvärr.

Nu börjar min första lektion om 50 minuter, matte! Jag ska försöka vara VG-barn idag också. Just try you know.

// Emma Wahlberg

Det är sjukt jobbigt när det börjar bli mörkt ute. Min kropp och hjärna är efterblivna och förstår inte att man ska sova på natten och vara pigg på dagen. Jag somnar nästan på varenda lektion. Sen nu vid niobläcket så börjar jag bli pigg, så får jag liksom sitta och ta igen de som jag inte gör i skolan. Just nu är allting bara allmänt segt i plugget, det känns inte som om vi gör någonting. Vi har typ arbeten och prov att göra, men de är så tråkiga uppgifter att man nästan spyr på dom.

Samtidigt så har jag lite press på mig. Jag får fyra slutbetyg nu till jul och får jag MVG på de sista delarna i tre av dessa ämnen så får jag också detta i slutbetyg. Det känns jobbigt, jag måste verkligen prestera MVG den här gången! Rätt jobbiga ämnen också, naturkunskap A, samhällskunskap A och mediakunskap. Engelskan har jag ingen chans i att få högsta betyg. Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om de.
Engelska är liksom ett av dom ämnen som jag verkligen vill kunna med tanke på mina drömmar och framtidsplaner. Jag har inte lärt mig någonting sen jag gick i 8:an tror jag, några glosor kanske. Positivt? Skulle inte tro de..
När en tjej i min klass sa till vår engelskalärare att hon trodde att hon skulle få IG i nationella så svarade hon: "Nej, de klara du." Och så gick hon. Hallå?! Cp-kärring, hon snackar sämre än mig..

Imorgon är det Valla. Jag funderar på att strunta i att åka in. Det är skitkallt, tar hundra år att åka hem + att jag antagligen får vara där halvt ensam. Men jag måste dit! Fett fina lopp ju. Och jag saknar kameran.

Nu ska jag försöka komma in i sovcirkeln igen, måste plugga lite till först. Jippie..

// Emma Wahlberg

P.S. Kolla, jag kommer ihåg att underteckan. Nästan iaf.

Varenda gång så hugger det liksom till. Jag vet inte om jag klara av det här.

Som ni kanske har sett (om inte, titta för fasiken!) så håller jag på att göra en header till min blogg. Jag kan ju säga så här; det går mindre bra! är nöjd med själva utseendet, men den är ju på tok för liten! Vet inte hur jag ska få in den i storleken som jag sparat den i. Jag kämpar liksom vidare, men har ni något tips så kasta gärna in de!

Idag har har inte åstakommit någonting i skolan, möjligtvis lite på grafen. Jag och Evelina hade laddat upp i princip hela veckan för dagens bullköpa av några muppar som skulle komma till vår skola. De vissade sig till och med vara mer muppar än vad jag hade trot. I och för sig så såg jag dom aldrig med egna ögon, men att sitta mitt i skolans korridorer och spela sämsta musiken kändes inte så positivt. Vi vände liksom innan vi ens var halvvägs fram.

Herregud, nu försöker jag till och med att göra ett inlägg om bullar intressant. Vet inte riktigt om jag lyckas.

Jag känner att jag nästan har blivit lite för ironisk sedan jag började blogga på travnet. Men ibland känns det liksom som om att hela bloggfilosofin där är att vara ironisk, en gnutta i alla fall. Själv tycker jag att det blir så mycket mer underhållande om man inte är hundraprocentigt seriös hela tiden, det har en snubbe liksom lärt mig.
Liksom är också ett ord som jag älskar att använda när jag skriver. Stop me!
// Emma Wahlberg

Det är så sjukt jävla kallt på mitt rum. Min händer är så kalla att jag knappt kan trycka på tangenterna.

Idag var vi i riksdaghuset med klassen. Eller ja, halva klassen i alla fall. Jag förstår att alla inte kom. Och de gjorde dom helt rätt i. Även fast jag inte är så politiskt intresserad så försökte jag att lyssna och i alla fall spela aningen intresserad, men jag gav upp efter några minuter, när vi satt där i den jävla iskalla kammaren som "man känner igen från tv". Nu har man sätt de hur det ser ut i alla fall. Ingenting för mig att bli ledarmot alltså.

Vi slutade vid 11. Jag bestämde att det skulle bli taco bar till lunch, så vi käkade ett jävla tag innan vi drog ut i stora staden för att leta upp några roliga julklappar till den äldre generationen. Jag hittade inga, inte ens dåliga. Det var liksom.. tomt. Brudarna drog hem sen men jag stannade kvar en stund själv. Letadnde gick inte direkt mycket bättre så jag tröstshoppade ett par svarta pumps till mig själv istället. 199 :- stod det på den oranga prislappen. Min plånbok blev för en gång skulle glad :)
Jag möte upp mamma i Kallhäll och stohandling stod på schemat. Fast i våran familj kan man liksom inte storhandla eftersom vi bara är tre stycken. Mamma fyller nämligen år på lördag och skulle väl kirra middag men jag blir nog inte hemma tror jag, möjligtvis på förmiddagen.

Jag bloggar inte så mycket häst här längre. Jag vet inte om det är uppskattat eller inte. Jag tror faktiskt att alla som läser min blogg på något sätt har koppling med ordet häst. Anledning: 1. Jag är inte så mycket i stall längre. 2. Jag får nog med att minst skriva ett A4 i veckan om häst och trav på travnet.
Nu får liksom lägga tll två extra-klick om ni är intresserade av att läsa om de. I need your click, läsarsiffrorna är liksom viktiga! Man vill ju leda. I alla fall hos gästbloggarna.
Jag måste bli bättre på att komma på bra rubriker. Så jag övar helt enkelt på min personliga blogg från och med.. nu! Rubriken sätter man alltid dit sist. I alla fall en duktig journalist. Eller en duktig Emma. Som glömmer att singera sina inlägg på travnet. Så jag övar på de här också!

// Emma Wahlberg

Det var länge sen jag skrev ett sånt där morgoninlägg på onsdagar som jag alltid gjorde förut. Så jag gör de nu.
För er som ännu inte har uppmärksammat de så har jag namnsdag idag! Elisabeth står det i almanackan. Onsdagar är en rätt dryg dag, i alla fall fotolektionen med medias stora hatobjekt Jan. Han är liksom så dålig så att folk slutar gå till fotolektionerna. Jag har i alla fall Bertil min andra lektion, Jans motsvarighet alltså. Lucky me.

Bloggar handlar till stor del om mode och "dagens outfit" som så många väljer att kalla det (väldigt löjligt enligt mitt tycke). Ändå vill jag passa på att påpeka att jag har mina Koola Anna-klänning i dag. Jag älskar den! Kanske något kort på sidorna, men lite häck får man väl visa? Nej, så hemskt är det faktiskt inte. Fast de ryktas ju om att jag har snygg rumpa.. Haha! Parodi liksom. Jag vet mer än vad ni tror ;)

Några cp-störda ettor från mitt program sitter i entrén med en bergssprängare som hörs ändå hit. Imorse när jag kom och skulle gå fram till mitt skåp så stod dom där mitt i korridoren två stycken och dansade. Asså seriös dans, ni vet sådär som man gjorde när man var liten. Övade in en "nummer" när alla gör likadant. Dom går ju trots allt i ettan så varför inte.. Grejen var att dom är så jävla seriösa och att deras kompisar står runt dom och tittar på som om att de var helt normalt. Vart är vi påväg egentligen..? Jag hatar våra ettor. Jävla blondiner som tror dom är nåt. Inget illa menat mot blondiner, då jag själv är en.

Imorgon är jag näst intill ledig! Ska vara på riksdagen i någon timme, sen är jag fri! Nu ska jag popa vidare på ettornas låt, för dom verkar vägra att byta också..

Gott folk, Emma har klarat av ännu en mördartisdag! Det är liksom Evelinas benäming på de hela och jag är villig att hålla med henne till 110 %. Skolan är så jävla pain, men man är så stolt när man levande har tagit sig igenom dagen. Kan ju inte låta bli att vara lite extra nöjd över dagens sista lektion som var matte. Som någon sa, vi jobbade som dårar och frågade endats om hjälp en enda gång! Evelina ett tips sen på provet: gör alla tal två gånger så blir det rätt! :)
Lite sorliga är vi dock. Haha. Ha..

Jag har upptäckt att jag har sjukt mycket låtar på min media player, så nu lyssnar jag som en dåre på gamla låtar varje kväll. Sitter där, glor på skärmen och sjunger. Övriga familjen är ju inte allt för happy över de. Nu halvrockar jag Switchfoot. Ja, I know, det är ett religiöst rockband och hur nu de kan gå ihop kan vi ju alla fundera över, men dom är faktiskt bra! Speciellt rockigt kan jag inte påstå att det är, men både elgitarr och trummor ingår. Då funkar de väl va?

Jag var i Stinsen en snabbis idag. Prövade ut ett par pjuck på löplabbet, får så ruskigt ont i knäna när jag springer, så nu är de kirrat också! Mamma payade liksom (som vanligt tänker ni, men tänk inte så :) Stötte på en snubbe som jag inte gillar allt för mycket, haha han hälsade inte ens :P Jag tittade liksom på honom och precis när bokstaven h ska glida ur munnen på en så kollade han bort. Jävla tönt. Inte för att han har hälsat när vi till och med suttit i samma bil, men i alla fall. Me don't like. Kanske vet han om de.

Känner att jag måste få min travnet-blogg lite mer personlig. Jobbar på de! Nu popar jag vidare!

Det är som om att den stor saknad plötsligt fyllt hela min hjärna. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Jag saknar grejer och känslor som jag aldrig trodde jag skulle sakna igen. Jag vet inte i fall det är bra eller dåligt.
Folk verkade aldrig riktigt förstå. Kanske för att det inte visades så mycket. Men de var starkare än jag och någon annan någonsin förstått. Det har jag märkt nu. Jag saknar den där fantastiska känslan som du faktiskt gav mig.
Men den känslan är sen länge sedan borta. Eller?
Jag önskar så innerligt att jag kunde spola tillbaka tiden några år. Då problemen var små. Jag hade allt som jag på kvällarna legat och drömt om. Det kan jag nu i efterhand förstå. På något vänster så känns de som om jag tappat något, som om något fattas. Kanske är det så här att växa upp? Det sägs att man lär sig av sina misstag. Jag vet inte om jag kan påstå att allt ihop är ett misstag, inte från min sida i alla fall.
Det är bara så svårt att förstå. Förstå sig på mina egna känslor. Jag vill, men jag vet att det inte går. Jag tror inte det i alla fall. Sånt frågar man liksom inte.. Jag kan inte få ur mig orden jag skulle vilja säga. De för helt enkelt leva kvar i mina tankar.
Det finns så mycket som jag vill ha, men de funkar inte. Jag vet inte om de kommer gå att leva utan allt det jag saknar. Jag tror sig minsann att lilla Emma har blivit lite bortskämd genom åren..

Jag vill ha en egen häst så otroligt mycket. Jag längtar efter de så att jag håller på att spricka! Har pengar. Jag har kunskap. Men tiden finns inte. Det är kolmörkt klockan fyra. Hur ska jag hinna träna en häst? Ensam i i totalt mörker. Det funkar verkligen inte. Att be någon i stallet om hjälp så ofta som jag då kommer behöva finns inte på kartan. Då blir det ju inte jag som tränar i alla fall. Då kan jag lika gärna ha det som jag har nu.
Jag vet att jag får åka till Ålsta och köra/rida hur mycket jag vill. Hästarna där är så underbart roliga och alla har så annorlunda personligheter. Man kan liksom inte låta bli att fastna för dom. Men det är inte samma sak som en egen.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Kör lopp kan jag ju i alla fall glömma i ett år nu.. Vem vill sätta upp mig liksom?
Antar att jag snällt får vänta tills plugget är klart.. Kanske får jag väntar för alltid.

Idag var det stallet för hela slanten. Vi jobbade på som dårar på morgonen och blev färdiga på mindre än två timmar. Sen körde jag United med Sandra och Atticus. Efter lunch blev det uppsittnig bakom min lilla Image :) Sandra red ponnyn Maverick Ås. Haha, vägrar gå förbi utgången!
Inte en enda häst hade rullat sig i den underbara leran heller! Loving räknas i och för sig inte.. ;) Alla fick sig en borstning också.
När jag kom hem hann jag fota nästan alla bilder till skola också! Nu är jag helt död. De tar på krafterna att ligga på topp! I alla fall när man inte är van...

Medans jag sitter i datasalen och funderar över vilken sida jag ska somna vid härnäst så sitter familjen Melander på ett flygplan påväg över till andra sidan Atlanten. Avundsjuk? Nej, inte alls, vem har fått er att tro de? Jag är liksom bara sådär jobbigt avundsjuk att man tänker på de hela tiden, man vill liksom bara tillbaka till allt de underbara som finns där borta. Värme. Stränder. Billiga, underbara kläder. Språket och fantastisk travsport. Åker jag inte dit nästa år så vet jag inte vad jag tar mig till. Och alla konserter! Glo på sina favoritband hela tiden liksom.

Idag är det fredag, yeeehaa! Det känns lite sjukt. Vi får väl se vad som händer ikväll, inte riktigt bestämt ännu. I helgen ska jag i alla fall hjälpa Sandra i stallet med alla storhästarna och testa min sadel! Den står ju liksom där bakom tv:n och hånar mig.

Ur högtalarna dånar Eric Hassle - Bump in the road, fett fin text.

Den är helt fantastisk.

I used to laugh it off
I used to look the other way
I used to save them troubles for another day
I kept my fingers crossed
I used to never take the blame
I'd pull a sunshine story in a pouring rain
The more I had to change I'd just stay the same

(The same, the same, I stayed the same)

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful.

Idag på mediekunskapslektionen så fick jag tillbaka repotaget som jag skrev ihop under praktiken på travnet. Efter att alla gått från klassrummet så snackade jag lite med min lärare om texten. Han tyckte den var jättebra, förutom lite småändringar i ingressen. Det lät nästan som om att han var glad över att någon varit seriös i uppgiften haha.
Precis när jag skulle gå så sa han:
- Emma, du ska verkligen skriva.
- Ja, jag lovar, jag skriver om ingressen ikväll, svarade jag.
- Nej, alltså skriva på riktigt. Jag tycker verkligen att du ska göra de när du blir stor.
Jaha. Var det så han menade. Jag blev lite halvstum och tittade på honom. Han började berätta om massa skolor han tyckte jag skulle söka in till som han visste var bra, men han tyckte inte att jag behövde gå högskola i 2-3 år, det räcker med en kurs på en termin för dig, sa han.
Shit. Visst, jag kan ju inte säga att jag tycker att jag är dålig på att skriva, men att få de omdömet av honom kändes på någotvis lite stort. Okej om min mamma eller mina vänner säger att en text är bra, man blir jätteglad, men de gjorde mig så mycket säkrare på min sak när han sa så där. Jag ska skriva. Det är min grej. Eller hur?

Att skriva på travnet är så mycket större än vad jag förstått. Äsch, det är inte så många som läser, har jag mest gått runt och tänkt. Men efter de kommentarer jag fick igår och dom som gav dessa förstår jag hur många de är som läser, dessutom i olika åldrar.
Jag vet inte om de jag skriver har några större betydelse. Kanske. Kanske inte.
Jag vill så hemskt gärna dela med mig av mina tankar och ge människor något att fundera över. Jag vet ju själv hur det är att läsa en text som tilltalar en. Jag kan gå runt en hel dag och fundera på den. Det är fantastisk.
Hoppas att jag ger er något med de jag skriver, kanske inte här, men på travnet. En tanke. Kanske till och med en åsikt.

Emma har nostalgikväll på sitt rum! Det är då man sitter framför datorn, lyssnar på låtar man tyckte var bra för 1 år sen, tittar på gamla bilder och minns. Minns de tider man tyckte så mycket om. Tiderna då man inte hade några bekymmer. Jag kan ju inte direkt påstå att jag har mycket problem i mitt liv, men som mindre så var liksom allting så fantastiskt och kul. Ibland kan jag faktiskt fundera på varför det är så. Visst, man blir äldre, tänker på ett annat sätt och vill andra saker, men det kan ju inte vara den enda orsaken, att man växter upp. Människor förändras. Detta är såklart både bra och dåligt. Oftast bra.

Jag saknar tiden då jag var runt 12-14 år kanske. Då hängde man med alla dom man älskade hela tiden. Älskade. Fy så hemskt det var att skriva det ordet. Jag skrev det utan att ens fundera. Älskar jag inte de ja gjorde förut? Jag syftar nog mest på stallet och allting runt omkring,  hästarna, tävlingarna och alla vänner. Även fast dom som hänger där är ungefär 3-4 år yngre än mig så förstod jag idag att det är riktiga vänner, såna som man kan skratta med, såna som lyssnar och finns där. Jag älskar stallet. Jag älskar hästarna. Jag älskar mina vänner. Jag gör verkligen de. Det som är så otroligt synd är att jag inte har förstått detta förens nu. Bättre sent än aldrig va?
Jag har bestämt mig för att aldrig mer strunta i mina vänner. För dom är det finaste som finns.

Jag känner att min blogg har blivit lite opersonlig på något sätt. Jag brukar alltid vara så känslosam och de man skriver blir, enligt min åsikt, mycket intressantare att läsa. Eller?
Sen kan den ju finnas olika anledningar till detta, vissa grejer är liksom inte värda att skrivas ut på en blogg, eller ska jag säga att du inte är värd de.
Är inte så pigg på att komma med något klockan kvart i 11 på en söndagmorgon, får skylla på det för stunden.
Jag drar mig in till Valla lite senare tror jag, 98 % säker.
Breakfast-time!

Sitter hemma i vardagsrummet och tycker lite halv-synd om mig själv. Jag hade sovmorgon idag till 12, men när jag vaknar vid halv 11 så är mitt högra öga helt igensvulet och ögonlocket och dubbel så tjockt :S Satte igång med min moodboard, ett slags kollage om mig själv till grafen, men när jag skulle skriva ut alla bilder så fuckade skrivaren upp sig, så gick de med det.

Gick upp för att mata grannens urhäftiga katt, Boris, och då tänkte jag, äsch va fan jag tar min dagliga promenad när jag ändå är ute. Gick faktiskt alla slingor på 30 minuter! Fett jobbigt var de och så fort ögat blir kallt så svulnar de ännu mer, haha jag ser ut som ringaren Notredam typ :P

Nu ska jag kasta mig in i duschen och glo på tv, slappa med andra ord!

Klockan var 11:11 flr några minuter sedan. Jag önskade mig ingenting på typ första gången sedan jag började. De funkar ändå inte. Mina drömmar slog i alla fall inte in.
Nu är det redovisning av poträtten. Kul att visa upp dig liksom. Inte för att vara taskig, men ändå. Skitsamma.
Tänkte plåta lite åt 75:an ikväll på Valla, visa intresse kallas de :) Även fast än jag hatar kylan. Och tåget. Och bussen.
Jag måste rida någin dag!
Men jag är rädd för att åka till stallet. Jag vet liksom inte om jag kan lämna de då..

Fick hem ett brev från min hemmabana igår med någonting angående mitt telefonnummer. På lappen stod de också att jag måste lämna in en ansökan om min licens senast den 1 december. Jag visste att de skulle höja åldersgränsen på F-licensen och att "vi" från första januari får köra alla kategori 4-lopp, men på lappen stod de också att man från och med nästa år om man gått B-tränarkurs, får ha två egenägda hästar i träning med F-licensen. Det betyder att jag kan äga och träna en egen häst!
Det där med egen häst är också svårt just nu.. Vi skulle ju köpa en pålle tillsammans, men nu blir det ju som sagt inte så. Jag funderar på att köpa en egen, det ska jag, men jag vet inte när. Ska jag vänta tills vintern är över eller tills jag gått ut skolan? Det är svårt.. Kanske är det svårt att hitta en fin häst på våren också, vad vet jag.
Vi får väl se hur det blir på den fronten, men det blir nog inte någon häst nu på ett tag i alla fall. Jag har så mycket annat som jag vill göra och tänka på, så vi tar det först! ;)

Nu sitter jag som sagt och skriver i skolan igen. Har typ 3 timmar hål, jippie! Kul när man inte har något att plugga på eller så. Jag fördriver alltså min tid med mina vanliga sidor; bilddagboken, facebook, travronden, travnet, några ifokussidor och bloggen såklart!
Det är sjukt kallt i vår skola men "värmen har ju inte kommit igång ännu". Nähä, hur jävla lång tid ska de ta då?!